Hur det hela började

Det hela började nog med att jag vid 5 års ålder flyttade ut på landet. Vi hade skogen precis vid husknuten och det blev min lekplats nästan på en gång. På gården fanns även en snickarbod med allt som man kan tänka sig och jag fick fri tillgång till det mesta som inte var el- eller banddrivet. Vi var även så lyckligt lottade att det gick en bäck som gick genom skogen och var så nära som 50 meter från huset och i den fanns det relativt mycket bäcköring.

Ganska kort efter vi hade flyttat dit så kom det en film som fick mitt skogsliv ta ännu mer fart och det var naturligtvis filmen om John Rambo – First Blood. Jag lyckades få en alldeles egen ”Rambo-kniv”, att den inte alls såg ut som den i filmen spelade ingen roll.  Kniven i sig var rätt värdelös men det som var den stora behållningen var att i det ihåliga skaften fanns massa roliga saker, bland annat fiskelina, sänken och krok. Så självklart så täljdes det metspö och fiskades bäcköring. Den känslan som infann sig när man fångade fisk med egentillverkad utrustning var så otroligt tillfredsställande och stark att den har påverkat mig mycket och följt med mig hela livet.

Jag tror att detta var punkten när det började. Friluftslivet har följt med mig hela livet men många av de jag träffade på höll på med prestationsfriluftsliv för det mesta. Sprang omkring med karta och kompass, scouterna krävde att jag skulle sluta/vänta med att använda kniv. Denna ”omyndighetsförklaring” tog hårt på mig plus att vi satt inomhus istället för att vara ute och gjorde knopar bidrog till att jag slutade fort.

Det som gav mig behållning och som jag uppskattade var den årliga fiskeresan jag gjorde med mina 2 bröder och far. Visst fanns det en viss tävlingsanda oss bröder emellan men prestationen var inte här det som var viktigaste. Det var gemenskapen och utevistelsen. Min käre far fick nästan aldrig fisk men det tycktes inte beröra honom speciellt mycket. Det är ju i och för sig svårt att hinna med att fiska med 3 söner som behöver hjälp och jag tror att han uppskattade lugnet när vi var upptagna med själva  fiskandet.

Sedan har jag ett starkt minne att jag under vinterhalvåret kom hem på eftermiddagen packade pulkan med ved och korv. Tog med mig min hund och gick till det lilla vindskydd jag byggt. Tände en eld grillade korv och funderade över allt som en 9-åring kunde tänka sig fundera över. När korven var uppäten och mörkret lagt sig gick vi hem.

Sedan i slutet på 80-talet kom nästa sak efter Rambo som påverkade mig mycket. En bok släpptes som jag fick tag på. Bara omslaget fångade mig direkt, på bilden hade någon satt vantar på fötterna för att ersätta förlorade kängor. Boken var ju självklart Arméns Överlevnadshandbok. Det blev min bibel, jag gjorde allt i den om och om igen.

Sedan fortsatte livet och min tid i skogen försvann aldrig men hur mycket tid jag hade att vara ute varierade men jag tog mig alltid tid att vara ute mycket.  Semestrar spenderades i Kanadensare och jag paddlade mest i vattensystem i Värmland.

En liten tur till Grövelsjön för många år sen.

Men för ett antal år sedan kom det fram någon till mig och sa att det jag höll på med kallades för bushcraft. Jag hade ju hört ordet tidigare, bland annat från film från -90 talet när Ray Mears och Mors Kochanski är här i Sverige och utbildar. Men ordet hade aldrig satt sig men nu var tiden rätt. Det kan vara så att jag hade gått från att överleva till att leva i skogen.  Bushcraft, ju mer jag kollade upp det desto mer rätt förstod jag det var.

Det hela låg i tiden. Mycket hände så helt plötsligt hade jag varit med och skapat medlemsföreningen Bushcraft Sverige och även Bushcraftfestivalen. Saker rullade på så jag tog även och startade Craft By Karlsson sedan tog jag det stora steget. Det var så mycket mer jag ville göra, lära mig så hösten 2018 startade jag på anrika Bäckedals Folkhögskola och studera Forntida Smide. Att lämna det ”vanliga livet” och verkligen göra det man vill är helt underbart. Att kunna fokusera på att lära sig mer för att kunna lära ut mer och inte minst så lever jag nu mer.

Framtiden är ju som alltid obestämd. Min långsiktig plan är att bli nomad och resa runt Östersjön. Fortsätta att leva med bushcraft som förtecken, att verkligen bushcrafta och bo samt verka i naturen. Jag kommer under min resa besöka intressanta personer för samtal, kunskapsutbyte och så vidare. Tanken är att mycket ska dokumenteras och förmedlas på olika sätt.